2017

(Svensk version längre ner)

So the season of 2017 is over. It has been a tough year for me and it didn’t go as planned. When I decided to race the swedish championship I thought I was going to be able to train hard and ride a lot more than I have been able to. The sickness that I’ve been struggling with the last three years has been hard on me this year and it has made me very tired and most of the time during the season I have not been feeling very well. I think I can count on my hands how many times I have been able to do a physical workout this year and I have not been able to ride as much as I want or need to be in the top. So yeah it’s been a tough year but I did my best to do as good as I could and I still had a couple good races this year. On top of this I crashed two weeks ago and hurt my shoulder so I couldn’t race the last round of the swedish championship last week. 

I’m still happy I can be a top 5 rider, and even be on the podium as I have been this year even though I haven’t really trained at all. But that’s not where I want to be. I want to be on top and to be that it takes a lot of work and hours on the bike. 

I don’t know what I’m going to do next season. First of all I’m gonna let my shoulder heal up and once again I’m crossing my fingers for this sickness to go away so that I can start to train again. 

Svensk version


Säsongen 2017 är nu över. Det har varit en tuff säsong som inte gick enligt planerna. När jag i höstas bestämde mig för att köra SM trodde jag att jag skulle kunna träna hårt och satsa ordentligt. Men “sjukdomen” jag har kämpat med senaste tre åren har varit väldigt jobbig i år. Jag har varit trött och mått dåligt större delarna av säsongen vilket har gjort min träning lidande. Jag kan nog räkna på mina fingrar hur många fyspass jag har kunnat göra i år och jag har inte kört cross så mycket som jag velat eller behövt för att kunna vara med i toppen. Så det har varit ett tufft år men jag har ändå gjort mitt bästa hela säsongen. Dessutom kraschade jag för två veckor sedan och skadade min axel vilket gjorde att jag inte kunde vara med på SM finalen i Finspång förra helgen. 

Det känns ändå bra att jag är en topp fem förare och även topp tre ibland som jag har varit under säsongen med i stort sett ingen träning alls. Men det är inte där jag vill vara, jag vill vara med i toppen men då krävs det hårt arbete och många timmar på hojen. 

Jag vet inte vad som händer nästa säsong. Först och främst ska min axel få läka ordentligt och så kommer jag åter igen hålla tummarna för att min “sjukdom” ska ge med sig så att jag kan börja träna ordentligt igen. 

SP32